STUDIER I SKRIFTEN

Andra Delen - Tiden är nära.

 KAPITLET 10

TIDEN ÄR NÄRA.

Ingenting ligger emellan. — Upprättandet af Kristi rike det verk, som nu pågår. — Profetians vittnesbörd harmoniskt. — De världvisa se mycket. — De vakande helgonen se mera klart. — Vikten af för alla att öppna ögonen i rätt riktning. 

IDEN är nära för upprättandet af Återlösarens rike. Detta är de föregående kapitlens samfällda vittnesbörd. Ingenting hindrar. Vi lefva redan i det sjunde årtusendet — sedan oktober år 1872. Maktförläningen till de hedniska rikena måste utgå med år 1914. Det stora antitypiska jubelåret, tiderna för alltings återställelse, tog sin början år 1874, då äfven stunden var inne för den store Återlösarens närvaro. Sättet för hans återkomst och karaktären af hans verk till nuvarande tid äro i exakt öfverensstämmelse med profetians detaljer så långt. Denna nådeshushållnings slutföreteelser, som nu kunna iakttagas, motsvara fullkomligt dess judiska förebilds. Elia har kommit och mottages, såsom det blifvit förutsagdt, och den profeterade förbannelsen — den stora nödens tid — är redan öfverhängande. Syndens människa har blifvit uppenbar i all sin vederstyggliga vanskaplighet och har nästan fullbordat sitt förutsagda lopp. Upprättandet af det länge utlofvade Messias' rike är därför den stora händelse, som just nu förestår, och icke endast det, utan dess upprättande håller nu på att ske. Det nödvändiga undergräfvandet och störtandet af denna världens riken under mörkrets furste — »denna världens furste» — är nu till någon del synligt för till och med denna världens barns naturliga öga men ses mycket tydligare, såsom ock sig bör, af dem, som betrakta inträffande händelser genom Guds ords fjärrglas, hvilket, rätt inriktadt, bringar aflägsna föremål

[376] och resultat nära i sikte och iståndsätter Guds barn att skönja de små enskildheter, som det naturliga ögat icke kan urskilja, så väl som de stora dragen, som världens statsmän och filosofer endast oklart varseblifva. Till och med de världsvisa kunna se den sociala nöd, som framkallas af jäsningen i samhället, då okunnighetens herravälde gifver vika för större allmän kunskap och personlig själfständighet. Och ehuru de fåfängt hoppas, att någon okänd och oväntad gynnsam vändning skall inträffa, så uppgifvas dock, såsom det framställes i skriften, deras hjärtan af förskräckelse och af väntan på det, som skall öfvergå världen — emedan de se, att de symboliska himlarna nu hålla på att skakas, och förstå, att ett sådant skakande och borttagande af villfarelsens makt och af vidskepelser och religiösa bojor från folkets stora massa måste hafva våld och anarki till följd.

Men från Guds ståndpunkt, från hvilken de vakande  af trons husfolk hafva förmånen att se det hela, ses icke endast nödens häftighet mera tydligt utan också de välsignade resultat, som den under Guds försyn skall frambringa genom att inleda det tusenåriga riket. Och detta är en tröst, som mer än uppväger all bedröfvelsen, äfven om vi eller våra käraste skulle dela den.

Att vi nu måtte hafva den tröst, som denna kunskap medför, och icke behöfva vara i tvifvel och ovisshet, var endast en del af det syftemål, för hvilket tidsprofetiorna gåfvos. En annan del var, att vi såsom detta rikes representanter bland människorna skulle känna till de stora hushållningsförändringar, som nu pågå, och vara i stånd att inför världen bära vittnesbörd om Guds plan etc., hvilket, ehuru det icke nu uppmärksammas, inom kort skall blifva dem till stort gagn och hjälpa dem att desto snarare igenkänna Herrens närvaro i den stora vredesdag, som nu närmar sig. Ett annat syftemål därmed är, att de trogna, sålunda [377] beväpnade och styrkta med Guds ord, må kunna stå fasta, då så många komma att falla i otro och andra mångahanda villfarelser, som snart skola öfversvämrna »kristenheten». Ett annat syftemål är det att gifva styrka och udd åt hela tidsåldersplanen, ty ehuru den första anblicken af Guds nådefulla plan för hela världens välsignande genom församlingen under tusenårsåldern fyller Guds trogna barns hjärtan med hänförelse och uppväcker deras nit till det yttersta, så förefinnes likväl, då deras bemödanden att upplysa andra mottagas med köld, och då de finna, att jämförelsevis endast mycket få hafva »öron till att höra», benägenheten att slå sig till ro och i stillhet njuta af den dyrbara kunskapen på ett sätt, som bringar minsta smälek och motstånd.

Som Herren sett denna vår naturliga svaghet, har han försett tidsprofetiorna såsom en sporre för att till fullo uppväcka och göra oss lifliga samt hålla oss verksamma i sin tjänst. Som vi redan befinna oss i »skördetiden», så borde skördearbete upptaga Herrens tjänares tid, tjänst och tankar, ty dessa skola nu, såsom apostlarna vid den första tillkommelsen, utföra skördearbetet. (Joh. 4:35-38.) Låt oss enhvar söka att göra, hvad våra händer finna att göra i lydnad för den store öfverskördemannens föreskrifter. Men med särskild hänsyn till händelsernas tid och ordning i denna »skörd» måste vi hänvisa läsaren till nästföljande del af denna serie, hvari slutsatserna af föregående så väl som af andra tidsprofetior samlas i en brännpunkt, och hvari de olika förutsagda tecknen för och bekräftande vittnesbörden om Mästarens när­varo och hans verks framåtskridande markeras, hvilket kommer att bevisa: — att »ändens tid» har kommit, att dagarna af väntan på riket äro uppfyllda, att helgedomens renande är fullbordadt, att det stora skördeverket pågår, att Israels återförsamlande är synbart, att striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag är [378] förestående, och att det fullständiga upprättandet af Guds härliga rike på den bestämda tiden, slutet af hedningarnas tider, är en obestridlig visshet. Detta kommer också vidare att utvisa, hvad som är helgonens verk under skörden, att påpeka inställandet af den »höga kallelsen» och de helgons »förvandling», hvilka »lefva och äro kvar», och äfven att utvisa, att den Stora Pyramiden i Egypten är ett af Guds vittnen (Es. 19:19, 20), hvars underbara budskap är ett helt och fullständigt bestyrkande af Guds tidsåldersplan tillika med dess tider och stunder.