Femte Delen  

Försoningen
mellan
Gud    och    människan

(Click on chapter number to go to text.)

M  I  L  L  E  N  N  I  I
D  A  G  N  I  N  G

“DEN  RÄTTFÄRDIGES  STIG  ÄR  SÅSOM  SOLLJUSET,  HVILKET

LYSER   ALLT   KLARARE   INTILL   FULL   DAG.”

——————

FEMTE  DELEN.

————

Försoningen

mellan

Gud    och    människan

———

Ö F V E R S Ä T T N I N G   F R Å N  45:TE    TUSENDET.

—————

“EN  ÄR  GUD,  EN  ÄR  OCK  MEDLARE  MELLAN  GUD  OCH  MÄNNISKOR,
MÄNNISKAN KRISTUS JESUS, HAN SOM GAF SIG SJÄLF TILL
EN LÖSEN  FÖR ALLA,  HVAROM DET  I  SINOM
TID  SKULLE VITTNAS

“SÅ   ATT  VI  OCK   BERÖMMA  OSS   I    GUD  GENOM  VÅR  HERRE  JESUS
KRISTUS,  GENOM  HVILKEN  VI  NU  HAFVA  FÅTT  FÖRSO-
NINGEN“.  —  1  TIM.  2 : 5,  6;  ROM.  5 : 11.

——————

V A K T T O R N E T S
B I B E L-  O C H  T RA K T A T S Ä L L S K A P,

ALLEGHENEY, PA., U. S.. A
OCH
STOCKHOLM, SVERIGE,
1906

Konungen   öfver  alla  konungar  och  Herren  öfver  alla  herrar,

till tjänst för

hans  invigda   elgon

som  vänta  efter  barnaskapet,

och för

alla   dem,  som   på  hvarje   ort   åkalla   Herren,

“trons   husfolk“

och för

den suckande   skapelsen,   som  våndas   och

bidar  efter   Guds  barns  uppenbarelse,

är   detta   arbete   tillägnadt.

——————————

Att  låt  hvar,  man se,  hvad delaktigheten  är  i  den  hemlighet,  som
från  världens  begynnelse  har  varit  fördold i Gud.“    “Hvilken
han  har  låtit  öfverflöda  till  oss  i  all vishet  och  förstånd,
i  det  att  han för  oss  har  kungjort sin viljas hemlighet,
efter  sitt  välbehag,  hvilket  han  har  föresatt  sig
inom  sig  själf,   på  det  han  i  hushållningen
vid tidernas fullbordan måtte sammanfatta
allting  under  ett hufvud,  Kristus.“
Ef. 3 : 4, 5, 9: 1 : 8—10

———————

UTGIFVARE:

WATCH TOWER BIBLE AND TRACT SOCIETY,
ALLEGHENEY, PA., U. S. A.

F Ö R O R D.

Författaren kånner sig innerligt tacksam till Gud för den nåden, att han får till trons husfolk öfverlämna femte delen af bokserien  »Millennii Dagning».  Det häri behandlade ämnet är af största vikt, ja, det utgör själfva grundvalen för all kristlig tro; och i betraktande af det sakförhållandet, att denna grundval för tron öfverallt framställes oriktigt och angripes af sådana, som utgifva sig för att vara evangelii lärare och förkunnare, behöfver han icke ursäkta sig för att han svingar andens svärd, Guds ord, till försvar för Kristi kors och allt hvad det innebär och omfattar.

For somliga läsare kan det kanske i början synas, som om vi förutom hufvudämnet äfven tagit i betraktande andra alltför underordnade ting; men vi tro med visshet, att alla, som noggrant studera denna del, skola i likhet med oss inse, att des omfång ej är för stort, Kristi kors, försoningsoffret f6r synderna, står i sanning i en så innerlig förbindelse med den gudomliga planen, att det, om det ses på rätta sättet, kastar en flod af ljus öfver hvarje drag i denna plan.  Gärna skulle vi ha velat medtaga i denna del sådant, som vi nu lämnat för sjätte delen, på det denna bok (femte delen) icke måtte blifva alltför omfångsrik.

Liksom i de andra delarna ha vi också i denna mest begagnat de vanliga bibelöfversättningarna; dock ha vi, när det för tydlighetens skull varit nödvändigt, begagnat den öfversättning, som på bästa sätt kunde belysa ämnet.  (I den svenska upplagan ha vi i de flesta fall följt Kungl.  Bibelkommissionens nyaste öfversättning af Gamla testamentet och några gånger den äldre.  I fråga om Nya testament har B. K:s normalupplaga följts.  I några fall ha vi följt den engelska öfversättningen, hvilket då angifvits. — Ö. A.)

Liksom de föregående delarna så har ock denna del blifvit skrifven under författarens innerliga bön om att Herren måtte välsigna och leda under dess beredande, så att den blifva just hvad det behagade honom att sända såsom  »mat i rätt tid» till sitt folk i denna sallningens och provenances  »skördetid».  Och nu utsandes denna bok i den tron, att Herren kommer att välsigna den och göra den till en handräckning för många.  (Ps. 91 : 11, 12. )  Vi tro förvisso, att Herrens folk kommer att finna den rikligen fylld af såval Guds ords bokstaf som dess ande; men om så är, kommer den i likhet med detta ord att vara ej blott  »en lifslukt till lif» för somliga utan äfven  »en dödslukt till död» för andra,  »som icke tro ordet utan stöta sig därpå».

Där författarens plikter och ansvar i fråga om denna bok upphöra, där begynner andras ansvar.  De tjugo tusen (nu, 1906, c:a fyrtio tusen — ö. a.) läsarne af  »Zions Vakt-Torn» ha ifrigt väntat på utgifvandet af denna del.  Det tillkommer dem nu att under gudomlig ledning först pröfva den förmedelst den ofelbara måttstocken, Guds ord, och att sedan, om den består profvet, bringa den ut såsom  »närvarande sanning» till vänner och bekanta när och fjärran — till alla, som ha  »öron till att höra».  Vi behöfva dock icke nödga till detta, ty genom edra nitiska ansträngningar ha intill denna stund nära sju hundra tusen (nu, 1906, öfver 1½ miljon — ö. a.) exemplar af första delen och många af de andra delarna blifvit spridda och hålla nu på att utföra ett  »skörde»-verk, hvari författaren och dessa hans många medtjänare äro delaktiga med den store Öfverskördemannen.

Må sanningens ande rikligen välsigna dessa sidor, så att de måtte få upplysa många hjärtan och sinnen, och så att ljuset af Guds härlighet, sådant det framlyser i vår Herre Jesu Kristi ansikte och belyser hans stora försoningsverk, må skingra mycket af det villfarelsens och vantrons mörker, som länge har omtöcknat och förvirrat så många.  Amen.

Eder sant tillgifne broder och tjänare i Kristus,

CHARLES T. RUSSELL

1 September 1899

INNEHÅLL:

FÖRSTA   KAPITLET.
Dess Faktum Och Filosofi.

Läran om försoningen: grundvalen för den bibliskt kristna läran. —Tre olika åsikter om ämnet: den “ortodoxa“, den “heterodoxa“ och den bibliska, hvilken sistnämnda förenar och harmoniserarer de förstnämnda åsikterna. — Evolutionsläran stridande mot sanningen i detta ämne. — Den  gudomliga rättvisan försonad. — Församlingens försoning pågår. — Världens    försoning (förlikning) förestår.— Det storartade slutresultatet, när Medlarens tron och rike öfverlämnas försoning (frolicking) förestår.— Det storartade slutresultatet, när Medlarens tron och rike öfverlämnas till Fadern. . . . .  11

ANDRA   KAPITLET.
Försoningens upphofsman.

Jehova, den Allsmämäktige. — Syndares frälsare genom Kristus. — “Lammet är värdigt.“ — Den af sig själf lefvande. — Han som heter “Jag är“. — En falsk tradition. — Faderns och Sonens ehhet sedd i Bibelns ljus. — Det skriftenliga användandet af ordet “Jehova“ och titeln “Herre“. — Ordet “Gud“ i Gamla testamentet. — i Nya testamentet. — Bibelns harmonsika vittnesbörd. — “Den som har sett mig har sett Fadern.“ — “Han höll det icke f6r ett rof att vara lik Gud.“ — “En enda Gud, Fadern, och en enda Herre, Jesus Kristus.“ . . . . .    29

TREDJE  KAPITLET.
Försoningens Medlare.
Den enfödde.

Hvem är han? — Logos, en Gud. — Den af Fadern enfödde. — Bibelns vittnesbörd. — Han som var rik. — Logos (“Ordet“ vardt kött, — icke klädd i kött (inkarnerad). — Han ödmjukade sig själf. — Han vardt fattig f6r vår skull. — Detta vitnesbörd är intet hyckleri. — Jesu uppförande var uppriktigt. — Den helige, oskyldige, obesmittade, från syndarne skilde. . . . .  79

FJÄRDE  KAPITLET.
Försoningens Medlare.
Den obesmittade.

Skenbart motsägande skriftställen harmoniserade. —Den romersk-katolska läran om Marias obesmittade aflelse icke biblisk. — Att Jesus föddes utan arfsynd är ett väsentligt moment i Guds plan, då han eljest icke hade kunnat blifva en lösen. — De senaste resultaten af vetenskaplig forskning beträffande fortplantning af lif. — Logos vardt kött. — Född af en med   arfsynden besmittad kvinna. — Hur kunde hon föda den obesmittade? — Skriften vittnar om att Gud handlar efter samma princip i fråga om andra delar af sin plan. . . . .  95

FEMTE  KAPITLET.
Försoningens Medlare.
»I allt lik bröderna» och havfvande  »medlidande med våra svagheter».

Hvilka äro  hans bröder? — Hvari bestod likheten? — Hur han blef frestad allting —liksom vi — dock utan synd. — Frestelserna i öknen. — Deras likhet med våra — af hvilka somliga, om det vore möjligt, skulle kunna vilseleda de utvalda. — Hur vår Herre blef fullkomnad Genom lidanden. — Ehuru son, lärde han lydnad. — “I syndigt kötts liknelse“ och dock syndfri   — “Han tog på sig våra skröpligheter.“ — Hur han kunde känna dem. . . . . 107

SJÄTTE  KAPITLET.
Försoningens Medlare.
Davids son och herre.

Hur var han Davids son? — Josefs släktregister genom Salomo. — Marias släktregister genom Natan. — De höga förnedrade, de ringa upphöjda. — Davids rot och Davids telning.  —  Betydelsen af hans titel “Evig Fader“. — Hur han erhåller den, och hur den skall tillämpas. —  Hvilka äro Kristi barn? — Församlingen hans bröder — barn af Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader. . . . .  131

SJUNDE KAPITLET.
Försoningens  Medlare.
»Människosonen.»

Hvad denna titel betyder. — Hvad den icke betyder. — Titeln är ärofull och tillkommer honom och ingen annan. — Hur världen betraktar Människosonen (Pilatus’, Rousseaus och Napoleons åsikter). — Betydelsen af Es. 53 : 2 och 52 : 14, 15. — “Han hade ingen gestalt eller  fägring.“ — “Hans utseende var så vanställdt.“ — “Härlig framför tio tusen.“ — “Hela    hans väsande är ljuflighet.“. . . . . 153

ÅTTONDE  KAPITLET.
Försoningens  »kanal».
Guds heliga ande.

Den heliga andens verksamhet nu och under tusenårsåldern. — Den heliga andens olika benämningar, såsom “kärlekens ande“, “sanningens ande“ etc. i motsats till “ villfarelsens ande“ etc. — Betydelsen af ordet “ande“. — “Gud är en ande.“ — “Den heliga anden var ännu icke gifven.“ — Andens gåfvor. — En heliga andens omskapande kraft. — Den heliga anden gifven efter mått och utan mått. — “Världens ande“, antikrist. — Striden mellan denne och den heliga anden. — Andliga strider inom och utom de heliga. — “Köttet har begärelse mot anden.“ — Lärda af anden. —  Parakletos, hugsvalaren. — Han skall leda eder till hela sanningen och till full försoning. — Andens öfvervakande har fortgått äfven sedan gåfvorna att göra underverk upphörde. . . . . 167

NIONDE  KAPITLET.
Försoningens andes dop, vittnesbord och insegl.

Ett enda andedop, delt i tre delar. — Betydelsen af detta andedop. — »Himmelrikets nycklar.» — Ännu ett andedop lofvadt — »öfver allt kött». — Dess betydelse. — Bön om anden. — Andens vittnesbörd. — Dess vikt. — Ingen frid med Gud det förutan. — Blott få veta, om de äga det eller ej. — Hur det igenkännes. — »Helgad genom anden.» — »Uppfylld med anden.» —  Andens insegel. — Löftet, som den beseglar intill förlossningens dag. — Det högsta bör sökas  och behållas. . . . .   215

TIONDE  KAPITLET.
Ett sundt sinnes ande.

Guds ande uti hans barn utdrifver försagdhetens ande — Mänskligheten i allmänhet osund såval I andligt som kroppsligt afseende. — I hvilken mening är den heliga anden ett sundt sinnes (eller förstånds) ande? — Den verksamhet, som frambringar detta resultat. — Bevisen på ett sundt sinnes ande. . . . .    259

ELFTE  KAPITLET.
Försoningens heliga ande.
Skenbara motsägelser.

Skenbara motsägelser undersökta. — “Utsläcken icke anden.“ — “Bedröfven icke den heliga anden.“ — “Sanningens ande.“ — “Hugsvalaren.“ — “Uppfylld med den heliga anden.“ — Att ljuga för den heliga anden. — Att fresta Herrens ande. —Synd mot den heliga anden. — “Da sade anden.“ — “Den heliga anden. . . . funnit för godt,“ — Förhindrade af den heliga anden. — “Den heliga anden vittnar.“ — “Den heliga anden har satt eder till biskopar.“ — Lärda af den heliga anden. — “Smörjelse af den Helige.“ — Anden “manar godt för oss med outselling suckar“. — Hur anden öfverbevisar världen. — “Däraf skolen I känna Guds ande och antichrists  ande.“ . . . . .    275

TOLFTE  KAPITLET.
Försoningens föremål: människan.

Hvad är människan? — “Ortodoxiens“ svar. — Vetenskapens svar. —Bibelns svar. —  Människans kropp. — Människans ande. — Den mänskliga själen. — Förvirring till följd af oriktig öfversättning. — Själars fortplantning. — Hvad är “scheol“ eller “hades“, hvartill alla själar gå mellan döden och uppståndelsen? — En noggrann undersökning af Skriftens utsagor  härom . . . . .   313

TRETTONDE  KAPITLET.
Hopp om evigt lif och odödlighet, som greenhearts genom försoningen.

Den suckande skapelsens trängtan och hopp. — Desamma utgöra inga bevis. — Guds löften och försoningsverkets utförande såsom bevis. — Skillnaden mellan evigt lif och odödlighet. — Har mänskligheten odödlighet, eller skal den någonsin få det? — Äro änglar odödliga — Är Satan odödlig? — Lif och odödlighet bringade I ljuset genom evangelium. — Världens hopp i motsats till församlingens hopp . . . . .   403

FJORTONDE  KAPITLET.
Försoningens nödvändighet: förbannelsen.

Förbannelsen ett närvarande, ej ett tillkommande ondt. — När och hvarför kom den öfver alla människor? — När skall denna Guds “vrede“ upphöra? — Att “undfly“, nu och i framtiden. — Den af Gud valda frälsningsplanen nödvändiggör försoningen. — Människan såsom exempel för änglar och ännu oskapade väsen. . . . .    425

FEMTONDE  KAPITLET.
Försoningens enda grundval : »en lösen för alla.»

Ingen försoning utan en lösen. — Funnen men ej framtvingad. — Privilegiet att blifva återlösare.  — Hvilken lösen betaltes för människan? — Rättfärdiggörelse genom tro möjliggjord. — “I ären dyrt köpta.“ —Genom hvem? — Af hvem? — För hvilket ändamål? — Hur kärlek och rättvisa samverkade. — Lösenspriset togs ej tillbaka. — Återlösning icke förlåtelse. —  Universalisternas falska slutledningar. — Rättvisans förhållande till lösenspriset. — “Intet annat namn.“ —Lösen, ställföreträdare. — Var en annan frälsningsplan möjlig? . . . . .   443

SEXTONDE  KAPITLET.
Försoningens ämbete.